Bloggarn tar nya tag

Har aterigen kommit at datorn har i Voluntary Childaid-huset och passar pa att gora en liten uppdatering. Har god lust att strunta i det dock da mitt forra inlagg (som jag skrev i svett och tarar...nastan) belonades med noll kommentarer. Och med tanke pa att bloggen ar min enda kontakt med er dar hemma just nu sa suger det lite. Hade det inte varit for att jag trivts sa bra hade jag nog kant mig lite ensam och overgiven. Men, this is Africa, har ar man tack och lov aldrig ensam och overgiven!

Vad galler alla myter som finns om denna kontinent kan jag bara bekrafta dem.
Kvinnor som bar gigantiska korgar pa huvudet? Absolut.
Getter och asnor som vandrar omkring lite som de vill? Jajjamen.
Gudstjanster dar alla dansar och sjunger som om det inte fanns nagon morgondag? Jaada! Check check check. Allt ar sa afrikanskt att man dor. Till och med dansas det pa gatorna.

Dagens stora upplevelse far val anses vara gudstjansten som vi var med pa i en kyrka idag. Herregud. Forsta timmen bara njot jag, andra timmen gick tiden fortfarande fort, tredje timmen borjade man bli lite trott pa det hela och i fjarde timmen ville jag mest bara do. Nar femte timmen inleddes hadade jag for fullt i mina tankar och funderade pa att folja i jesu fotspar med en liten korsfastning. Da tog spektaklet slut tack och lov sa slapp sjalvmordet. Forutom det faktum att gudstjansten var 46294692648246 miljoner ganger for lang var det sjukt roligt. Mycket sang, mycket dans, mycket skratt, en prast som verkade satsa pa stand-up och en stamning som narmast kan beskrivas som euforisk. Tank er amerikansk gospel och ta det ganger 100 ungefar. Vi tre sma europeer fick hela kyrkans valsignelse och sen lyckades prasten varva oss till fotbollsmatch imorgon (de gillar fotboll har i Ghana). Haha herregud.

Jag trivs jattebra och njuter av den allmanna installningen har. Skulle tro att ghaneserna kan vara varldsbast pa att chilla. Nu de forsta dagarna har vi ju bara introduktion vilket i princip innebar kika runt pa stan, lara kanna kulturen och allmant bara vara och kanna av stamningen. Pa tisdag ska vi runt och kolla pa Voluntary Childaids alla projekt och da ska vi ocksa flytta till vara vardfamiljer. Dessutom ska det inkopas cyklar sa att vi kan rora oss runt stan sa smidigt som mojligt. Tamale har runt 400 000 invanare men ar ingen storstad i den bemarkelsen. Folk bor valdigt tatt har hehe.

Ikvall har vi atit en liten middag och allmant chillat. Gick en kvallspromenad med Lydia (flickvan till Francis) och hennes tva barn samt Sara & Maarten och det slutade i en dansorgie. Haha. Sen har vi suttit inne och sjungit olika sanger...jag och Sara forsokte sprida Imse Vimse Spindel medans de andra promotade sina egna landers barnsanger. Det hela slutade med att vi satt unisont och sjong Westlife, ett band som uppenbarligen gar hem i alla lander!

Det ar fortarande helt sjukt varmt men borjar vanja mig. Hettan gor dock att man inte ar sa hungrig som hemma. Nu i tva dagar har vi bara atit en ananas till lunch och sen kvallsmat bestaende av ris och nagon slags tomatsas. Hemma hade jag dott men har fungerar det bra.

JUST DET!!! Nu har jag kopt ett sim-kort sa mitt gamla nummer ar vardelost. 00233547742071 ar det som galler nu!

KRAM!