Home sweet home

Har nu varit hemma i ett par dagar och börjat smälta allt det fantastiska jag varit med om. För visst har det varit fantastiskt. Ghana har gett mig allt jag kunnat drömma om och lite till. Bo i en ghanesisk familj, jobba med fantastiska barn på ett barnhem, gå på safari på savannen, bada i ett vattenfall, närvara vid ett ghanesiskt bröllop, gå på en 40 meter hög hängbro i regnskogen, dansa till traditionell afrikansk musik under stjärnhimlen, bada i Atlantens vilda vågor, gå på Västafrikas största marknad och dela taxi med en get är unika upplevelser var och en för sig och tillsammans utgör de bara en bråkdel av allt jag haft förmånen att uppleva. Är så tacksam.

Vår sista vecka i Ghana blev precis så bra som jag hoppats med undantaget att jag blev lite sjuk under söndagen och fick ta det extra lugnt i 1,5 dygn. Inget jättestort problem med tanke på att vi bodde i en bungalow precis vid stranden och hade vågbruset 20 meter bort. Mmmmmm. Det är nog ett av de mest rogivande ljuden man kan tänka sig.

Det jag förutom vårt underbara strandläge kommer minnas bäst från Cape Coast är nog ändå vår utflykt till Kakum National Park i regnskogen. Där finns en unik hängbro som är 350 meter lång och 40 meter upp i luften. Med andra ord går man i regnskogens övre skikt. En helt fantastisk upplevelse och jag är väldigt nöjd med att inte vara höjdrädd för isåfall hade det nog varit svårt att promenera på bron. En amerikansk kvinna konstaterade högljutt att "a bridge like this would never be accepted in the States!!!" och det hade hon nog i och så för sig en poäng i, men det finns väääldigt många saker i Ghana som aldrig skulle bli godkända i västvärlden men som, tro det eller ej, ändå fungerar utmärkt!

Vi var även lite turister och besökte Cape Coast Castle, ett gigantiskt slott som tjänade som utkörsport för slavhandeln för några hundra år sen. Tusentals slavar trängdes ihop i små fängelsehålar innan de lastades ombord slavskepp som förde dem mot ett liv i bojor i Europa eller Amerika. Det var svårt att låta bli att skämmas när man (än en gång) fick ett bevis på vad vi vitingar haft för oss genom historien. Kan inte ens föreställa mig lidandet slavarna utsattes för men att gå runt i de mörka fängelsehålorna och höra hur de behandlades gav iallafall en hint.

En av de mindre angenäma uppgifterna under våra sista dagar var att säga hejdå till de underbara personer vi lärt känna. Men holländarna ser vi med största säkerhet senare i sommar och vad gäller Tamale hoppas jag att någon gång kunna återvända. Childaid har planer på att starta ett eget barnhem och isåfall skulle jag som det känns nu kunna tänka mig att ta ett halvårs studieuppehåll och hjälpa till att komma igång med verksamheten. Det är ju dock vaga planer som isåfall ligger ett par år framåt i tiden.

Nu ska jag lägga upp lite bilder för sista gången och sen kommer det komma ett litet specialinlägg som vädjar till eran generositet. Vet inte om jag kommer skriva något mer här på bloggen sen...kanske lite tankar och funderingar. Vill inte avsluta bloggen helt för då känns det som att även Ghana-äventyret är avslutat och det vill jag inte. Verkligen inte.

I fotbolls-VM i sommar hejar vi på Ghana!

KRAM PÅ ER! Och tack för att ni har intresserat er och läst :)