Insamlingen är inne i sin slutfas och jag vill bara uppmuntra alla att tänka efter om man vill bidra, och isåfall göra det så snart som möjligt, helst idag eller imorgon.
Redan nu är skolan förvandlad men det finns mycket kvar att göra och vår hjälp tillsammans med det holländarna samlat in kommer förbättra över 200 skolbarns skolgång något enormt. Skolan är nu ommålad och många bänkar beställda och min förhoppning är att Vittin Primary School om ett par veckor kommer vara en skola oigenkännlig från den vi besökte för en dryg månad sen.
TACK till alla ni som hittills bidragit, för er som VILL göra det så är bankkontonumret som gäller 3021 22 34676 (Nordea).
tisdag 29 juni 2010
måndag 7 juni 2010
VILL DU HJÄLPA TILL?
”Barnen har en otroligt harlig uppsyn och jag kanner i hela kroppen hur jag vill gora allt jag kan for att hjalpa dem. Speciellt en skola vi besokte igar var otroligt fattig - det fanns inga bankar, inga stolar, inga papper eller pennor, de svarta tavlorna var formultnade och sjalva byggnaden sprucken och fallfardig. Det gar inte att se sadant utan att bli berord. Sa fort jag kommer hem kommer jag se vad jag kan gora for att samla ihop pengar och skicka ner for att hjapa dem.”
Utdrag ur min blogg, 7 april 2010
VILL DU HJÄLPA TILL?
Efter två månader i Ghana inser jag att man som volontär har två uppgifter. Dels att göra så mycket gott man kan när man väl är på plats och dels att fortsätta hjälpa till även efter att man kommit hem. Detta genom att sprida kunskap och försöka hjälpa till finansiellt, för små summor med europeiska mått mätt gör stor skillnad där.
Av alla skolor vi besökte i Ghana var det en som stack ut: Vittin Primary School. Där samsas över 200 barn i en sliten skolbyggnad som saknar de förnödenheter som behövs för utbildning. Det finns väldigt begränsat med möbler och utrustning vilket innebär att den stora majoriteten av barnen varken har skolbänkar eller pennor, papper och läroböcker.
Jag och Sara har tillsammans med våra tre holländska volontärsvänner bestämt oss för att göra vad vi kan för att ge barnen en bättre chans i livet. Holländarna har redan påbörjat projektet och har med hjälp av släktingar och vänner kunnat finansiera reparation av själva byggnaden, nya griffeltavlor samt tio skolbänkar. En stor förbättring men än finns mycket kvar att göra. Skolan har sex klassrum och just nu är fem av dem helt omöblerade.
Vill du hjälpa till? Alla pengar som skänks går OAVKORTAT till förmån för Vittin Primary School och då framförallt till inköp av skolbänkar. Vi har ett avtal med en möbelsnickare i Tamale som för en skolbänk som rymmer 2-3 barn tar en summa på cirka 180 svenska kronor. Vi stänger insamlingen den 1 juli och då skickas pengarna till Francis, vår kontaktperson i Ghana som är anställd av Voluntary Childaid. Han är pålitlig och kommer att se till att bänkarna är på plats i klassrummen omgående. Leveranstid för tio bänkar är en vecka vilket innebär att barnen i början av juli kan slippa att undervisas sittandes på betonggolv. Skulle pengarna räcka finns även behov av ett förvaringsskåp samt utrustning i form av skolböcker, papper och pennor. Vår hjälp gör enorm skillnad för de 200 barnen på Vittin Primary School och även för de lärare och volontärer som kämpar med undervisningen.
Vill du att jag ska berätta mer om Vittin Primary School eller Ghana i allmänhet är du väldigt välkommen att höra av dig. Jag är full av intryck och upplevelser och delar gärna med mig av det jag sett och upplevt i Ghana, det vänligaste och mest välkomnande land man kan föreställa sig. Människorna har verkligen inget överflöd när det handlar om materiella ting men när det kommer till gästvänlighet och medmänsklighet finns inga gränser.
Bankkontonumret som gäller är 3021 22 34676 (Nordea). Den 1 juli överförs alla insamlade pengar till Francis. Varje krona räknas!
Kram Emma (072-0010996)
Vittin Primary School utifrån. 
Ett av barnen. De är verkligen fantastiska, och jag hoppas verkligen de har en ljus framtid som väntar. Det är de värda. Men Ghana är ett land på frammarsch så det ska förhoppningsvis gå bra!
Utdrag ur min blogg, 7 april 2010
VILL DU HJÄLPA TILL?
Efter två månader i Ghana inser jag att man som volontär har två uppgifter. Dels att göra så mycket gott man kan när man väl är på plats och dels att fortsätta hjälpa till även efter att man kommit hem. Detta genom att sprida kunskap och försöka hjälpa till finansiellt, för små summor med europeiska mått mätt gör stor skillnad där.
Av alla skolor vi besökte i Ghana var det en som stack ut: Vittin Primary School. Där samsas över 200 barn i en sliten skolbyggnad som saknar de förnödenheter som behövs för utbildning. Det finns väldigt begränsat med möbler och utrustning vilket innebär att den stora majoriteten av barnen varken har skolbänkar eller pennor, papper och läroböcker.
Jag och Sara har tillsammans med våra tre holländska volontärsvänner bestämt oss för att göra vad vi kan för att ge barnen en bättre chans i livet. Holländarna har redan påbörjat projektet och har med hjälp av släktingar och vänner kunnat finansiera reparation av själva byggnaden, nya griffeltavlor samt tio skolbänkar. En stor förbättring men än finns mycket kvar att göra. Skolan har sex klassrum och just nu är fem av dem helt omöblerade.
Vill du hjälpa till? Alla pengar som skänks går OAVKORTAT till förmån för Vittin Primary School och då framförallt till inköp av skolbänkar. Vi har ett avtal med en möbelsnickare i Tamale som för en skolbänk som rymmer 2-3 barn tar en summa på cirka 180 svenska kronor. Vi stänger insamlingen den 1 juli och då skickas pengarna till Francis, vår kontaktperson i Ghana som är anställd av Voluntary Childaid. Han är pålitlig och kommer att se till att bänkarna är på plats i klassrummen omgående. Leveranstid för tio bänkar är en vecka vilket innebär att barnen i början av juli kan slippa att undervisas sittandes på betonggolv. Skulle pengarna räcka finns även behov av ett förvaringsskåp samt utrustning i form av skolböcker, papper och pennor. Vår hjälp gör enorm skillnad för de 200 barnen på Vittin Primary School och även för de lärare och volontärer som kämpar med undervisningen.
Vill du att jag ska berätta mer om Vittin Primary School eller Ghana i allmänhet är du väldigt välkommen att höra av dig. Jag är full av intryck och upplevelser och delar gärna med mig av det jag sett och upplevt i Ghana, det vänligaste och mest välkomnande land man kan föreställa sig. Människorna har verkligen inget överflöd när det handlar om materiella ting men när det kommer till gästvänlighet och medmänsklighet finns inga gränser.
Bankkontonumret som gäller är 3021 22 34676 (Nordea). Den 1 juli överförs alla insamlade pengar till Francis. Varje krona räknas!
Kram Emma (072-0010996)
Vittin Primary School utifrån.
Så här ser klassrummen ut: omöblerade, men fulla av underbara barn. Väldigt klyschig mening... men sant!
Tre av de undervisande lärarna som alla uttryckte oerhörd uppskattning för all hjälp. Inte lätt att undervisa barn med minimal utrustning.
Ett av barnen. De är verkligen fantastiska, och jag hoppas verkligen de har en ljus framtid som väntar. Det är de värda. Men Ghana är ett land på frammarsch så det ska förhoppningsvis gå bra!
Bankkontonumret som gäller är 3021 22 34676 (Nordea). Hör av er!
BILDER
Jag och syster Patience. Saknar henne vi kom himla bra överens! Även fast hon hade klagomål på hur noga jag tvättade mina kläder haha
Janet! Livets coolaste tjej faktiskt. Hon kommer gå långt!
Vi med våra skyddslingar. Inte så lätt att ta gruppbild på 10 stycken vildingar. Det saknas dock ett par bebisar + de fyra äldsta som var på dagis.
Gruppbild från Cape Coast! Maarten, Lennaert, Jag, Sara, Maarten, Angel.
Cape Coast Castle
Jag och vattenförsäljare på stranden
Regnskogen!!!
Från hotellbaren. NICE
Home sweet home
Har nu varit hemma i ett par dagar och börjat smälta allt det fantastiska jag varit med om. För visst har det varit fantastiskt. Ghana har gett mig allt jag kunnat drömma om och lite till. Bo i en ghanesisk familj, jobba med fantastiska barn på ett barnhem, gå på safari på savannen, bada i ett vattenfall, närvara vid ett ghanesiskt bröllop, gå på en 40 meter hög hängbro i regnskogen, dansa till traditionell afrikansk musik under stjärnhimlen, bada i Atlantens vilda vågor, gå på Västafrikas största marknad och dela taxi med en get är unika upplevelser var och en för sig och tillsammans utgör de bara en bråkdel av allt jag haft förmånen att uppleva. Är så tacksam.
Vår sista vecka i Ghana blev precis så bra som jag hoppats med undantaget att jag blev lite sjuk under söndagen och fick ta det extra lugnt i 1,5 dygn. Inget jättestort problem med tanke på att vi bodde i en bungalow precis vid stranden och hade vågbruset 20 meter bort. Mmmmmm. Det är nog ett av de mest rogivande ljuden man kan tänka sig.
Det jag förutom vårt underbara strandläge kommer minnas bäst från Cape Coast är nog ändå vår utflykt till Kakum National Park i regnskogen. Där finns en unik hängbro som är 350 meter lång och 40 meter upp i luften. Med andra ord går man i regnskogens övre skikt. En helt fantastisk upplevelse och jag är väldigt nöjd med att inte vara höjdrädd för isåfall hade det nog varit svårt att promenera på bron. En amerikansk kvinna konstaterade högljutt att "a bridge like this would never be accepted in the States!!!" och det hade hon nog i och så för sig en poäng i, men det finns väääldigt många saker i Ghana som aldrig skulle bli godkända i västvärlden men som, tro det eller ej, ändå fungerar utmärkt!
Vi var även lite turister och besökte Cape Coast Castle, ett gigantiskt slott som tjänade som utkörsport för slavhandeln för några hundra år sen. Tusentals slavar trängdes ihop i små fängelsehålar innan de lastades ombord slavskepp som förde dem mot ett liv i bojor i Europa eller Amerika. Det var svårt att låta bli att skämmas när man (än en gång) fick ett bevis på vad vi vitingar haft för oss genom historien. Kan inte ens föreställa mig lidandet slavarna utsattes för men att gå runt i de mörka fängelsehålorna och höra hur de behandlades gav iallafall en hint.
En av de mindre angenäma uppgifterna under våra sista dagar var att säga hejdå till de underbara personer vi lärt känna. Men holländarna ser vi med största säkerhet senare i sommar och vad gäller Tamale hoppas jag att någon gång kunna återvända. Childaid har planer på att starta ett eget barnhem och isåfall skulle jag som det känns nu kunna tänka mig att ta ett halvårs studieuppehåll och hjälpa till att komma igång med verksamheten. Det är ju dock vaga planer som isåfall ligger ett par år framåt i tiden.
Nu ska jag lägga upp lite bilder för sista gången och sen kommer det komma ett litet specialinlägg som vädjar till eran generositet. Vet inte om jag kommer skriva något mer här på bloggen sen...kanske lite tankar och funderingar. Vill inte avsluta bloggen helt för då känns det som att även Ghana-äventyret är avslutat och det vill jag inte. Verkligen inte.
I fotbolls-VM i sommar hejar vi på Ghana!
KRAM PÅ ER! Och tack för att ni har intresserat er och läst :)
Vår sista vecka i Ghana blev precis så bra som jag hoppats med undantaget att jag blev lite sjuk under söndagen och fick ta det extra lugnt i 1,5 dygn. Inget jättestort problem med tanke på att vi bodde i en bungalow precis vid stranden och hade vågbruset 20 meter bort. Mmmmmm. Det är nog ett av de mest rogivande ljuden man kan tänka sig.
Det jag förutom vårt underbara strandläge kommer minnas bäst från Cape Coast är nog ändå vår utflykt till Kakum National Park i regnskogen. Där finns en unik hängbro som är 350 meter lång och 40 meter upp i luften. Med andra ord går man i regnskogens övre skikt. En helt fantastisk upplevelse och jag är väldigt nöjd med att inte vara höjdrädd för isåfall hade det nog varit svårt att promenera på bron. En amerikansk kvinna konstaterade högljutt att "a bridge like this would never be accepted in the States!!!" och det hade hon nog i och så för sig en poäng i, men det finns väääldigt många saker i Ghana som aldrig skulle bli godkända i västvärlden men som, tro det eller ej, ändå fungerar utmärkt!
Vi var även lite turister och besökte Cape Coast Castle, ett gigantiskt slott som tjänade som utkörsport för slavhandeln för några hundra år sen. Tusentals slavar trängdes ihop i små fängelsehålar innan de lastades ombord slavskepp som förde dem mot ett liv i bojor i Europa eller Amerika. Det var svårt att låta bli att skämmas när man (än en gång) fick ett bevis på vad vi vitingar haft för oss genom historien. Kan inte ens föreställa mig lidandet slavarna utsattes för men att gå runt i de mörka fängelsehålorna och höra hur de behandlades gav iallafall en hint.
En av de mindre angenäma uppgifterna under våra sista dagar var att säga hejdå till de underbara personer vi lärt känna. Men holländarna ser vi med största säkerhet senare i sommar och vad gäller Tamale hoppas jag att någon gång kunna återvända. Childaid har planer på att starta ett eget barnhem och isåfall skulle jag som det känns nu kunna tänka mig att ta ett halvårs studieuppehåll och hjälpa till att komma igång med verksamheten. Det är ju dock vaga planer som isåfall ligger ett par år framåt i tiden.
Nu ska jag lägga upp lite bilder för sista gången och sen kommer det komma ett litet specialinlägg som vädjar till eran generositet. Vet inte om jag kommer skriva något mer här på bloggen sen...kanske lite tankar och funderingar. Vill inte avsluta bloggen helt för då känns det som att även Ghana-äventyret är avslutat och det vill jag inte. Verkligen inte.
I fotbolls-VM i sommar hejar vi på Ghana!
KRAM PÅ ER! Och tack för att ni har intresserat er och läst :)
torsdag 27 maj 2010
Sorg
Valkommen till det som med storsta sakerhet ar mitt sista inlagg fran Ghana!
Imorgon lamnar vi namligen Tamale for att aka pa semester till Cape Coast. Eftersom transportsystemet inte ar direkt valutvecklat har maste vi dock mellanlanda en natt i Kumasi sa vi ar inte i Cape Coast forran pa lordag. Vi aker hela ganget - jag, Sara, Maarten, Maarten Kojo, Lennaert, Anton och Maartens flickvan Angel. Ska bli harligt och ar himla tur att jag har Cape Coast att se fram emot for annars skulle jag vara sa sjukt ledsen over att lamna Tamale. Det kanns valdigt sorgligt redan nu. Har sagt hejda till alla vara vanner nu och det enda som ar kvar ar att ha middag med familjen ikvall samt packa. Klockan 6 imorgon bitti ska vi vara vid bussen. Ar svart att beskriva kanslorna jag har over att lamna, arligt talat vill jag helst inte tanka pa det. Har trivts sa otroligt bra har och det ar verkligen ingen overdrift att saga att jag alskar Ghana. Landet, manniskorna, naturen, kulturen...allt. Och det faktum att jag inte vet om eller nar jag kommer tillbaka gor att det kanns riktigt jobbigt. Trodde aldrig att jag skulle trivas sa bra innan jag gav mig ivag men vara manader har har varit det mest fantastiska jag varit med om.
Idag var aven sista dagen pa barnhemmet. Kramade barnen hart hart hart hart hart innan vi gick men forsokte tanka att vi kommer ses igen. Kommer verkligen sakna dem. Detsamma med var familj...ar sa sorgligt att det ar sista middagen idag. Kanner att jag inte riktigt gjort dem rattvisa har i bloggen, de har inte fatt sa mycket uppmarksamhet som de fortjanar. For faktum ar att de ar sa himla fina alla tre. Ah. Mama Pat, Pat och Patience. Sa fina. Igar sa vi aven hejda till killarnas familj, sorgligt aven det eftersom vi spenderat sa mycket tid dar.
Avsked kan do.
Fran en sak till en annan...i forrgar sov vi i Antons hydda i en by utanfor Tamale! Haha. Livets grej faktiskt. Ingen elektricitet, vatten, toalett, flakt etc utan bara en stenhydda med grastak. Det gick dock ovantat bra och jag sov som en stock storre delen av natten. Sjukt rolig erfarenhet att ha testat.
Igar kopte vi 40 stycken clips till barnhemmet att ha att fasta blojorna med. Det behovdes verkligen och personalen blev sa tacksamma. De sade 'god bless you, god bless you' om och om igen och trots att jag inte ar troende ar just de orden valdigt fina att hora av nagon anledning. Idag fick vi aven ut certifikat fran barnhemmet som bevis pa att vi jobbat dar:
'Emma Blom worked zealously and was always punctual. She really had the love and welfare of the children at heart and her two months contribution to the work in the Home made a great impact. She was fond of presenting the children with gifts. She made enormous contribution both financially and materially to improve the lives of the children.
I recommend her to anyone or insitution willing to assist her'.
Bara lite overdrivet. Hehe. Men whatever, jag och Sara kanner oss som riktiga hjaltar nu!
Jag har btw suttit sonder min mobil. Det enda jag kan anvanda den till nu ar att ta emot samtal. Inte skriva eller lasa sms eller ringa osv. Heja heja.
Kommer hem om en vecka. Ta hand om er tills dess!
Imorgon lamnar vi namligen Tamale for att aka pa semester till Cape Coast. Eftersom transportsystemet inte ar direkt valutvecklat har maste vi dock mellanlanda en natt i Kumasi sa vi ar inte i Cape Coast forran pa lordag. Vi aker hela ganget - jag, Sara, Maarten, Maarten Kojo, Lennaert, Anton och Maartens flickvan Angel. Ska bli harligt och ar himla tur att jag har Cape Coast att se fram emot for annars skulle jag vara sa sjukt ledsen over att lamna Tamale. Det kanns valdigt sorgligt redan nu. Har sagt hejda till alla vara vanner nu och det enda som ar kvar ar att ha middag med familjen ikvall samt packa. Klockan 6 imorgon bitti ska vi vara vid bussen. Ar svart att beskriva kanslorna jag har over att lamna, arligt talat vill jag helst inte tanka pa det. Har trivts sa otroligt bra har och det ar verkligen ingen overdrift att saga att jag alskar Ghana. Landet, manniskorna, naturen, kulturen...allt. Och det faktum att jag inte vet om eller nar jag kommer tillbaka gor att det kanns riktigt jobbigt. Trodde aldrig att jag skulle trivas sa bra innan jag gav mig ivag men vara manader har har varit det mest fantastiska jag varit med om.
Idag var aven sista dagen pa barnhemmet. Kramade barnen hart hart hart hart hart innan vi gick men forsokte tanka att vi kommer ses igen. Kommer verkligen sakna dem. Detsamma med var familj...ar sa sorgligt att det ar sista middagen idag. Kanner att jag inte riktigt gjort dem rattvisa har i bloggen, de har inte fatt sa mycket uppmarksamhet som de fortjanar. For faktum ar att de ar sa himla fina alla tre. Ah. Mama Pat, Pat och Patience. Sa fina. Igar sa vi aven hejda till killarnas familj, sorgligt aven det eftersom vi spenderat sa mycket tid dar.
Avsked kan do.
Fran en sak till en annan...i forrgar sov vi i Antons hydda i en by utanfor Tamale! Haha. Livets grej faktiskt. Ingen elektricitet, vatten, toalett, flakt etc utan bara en stenhydda med grastak. Det gick dock ovantat bra och jag sov som en stock storre delen av natten. Sjukt rolig erfarenhet att ha testat.
Igar kopte vi 40 stycken clips till barnhemmet att ha att fasta blojorna med. Det behovdes verkligen och personalen blev sa tacksamma. De sade 'god bless you, god bless you' om och om igen och trots att jag inte ar troende ar just de orden valdigt fina att hora av nagon anledning. Idag fick vi aven ut certifikat fran barnhemmet som bevis pa att vi jobbat dar:
'Emma Blom worked zealously and was always punctual. She really had the love and welfare of the children at heart and her two months contribution to the work in the Home made a great impact. She was fond of presenting the children with gifts. She made enormous contribution both financially and materially to improve the lives of the children.
I recommend her to anyone or insitution willing to assist her'.
Bara lite overdrivet. Hehe. Men whatever, jag och Sara kanner oss som riktiga hjaltar nu!
Jag har btw suttit sonder min mobil. Det enda jag kan anvanda den till nu ar att ta emot samtal. Inte skriva eller lasa sms eller ringa osv. Heja heja.
Kommer hem om en vecka. Ta hand om er tills dess!
söndag 23 maj 2010
BILDER
Fredagskvall pa Sparkles. DANS!
Killarnas gard dar vi spenderat manga timmar i vara dar. Har dans med deras familj fore pannkaksorgien i fredags. Haha
Jag forsoker lara Sammy klappa takten pa barnhemmet. Men de var mest intresserade av ballongerna.
Skyfall. Da vill man helst inte vara ute pa promenad..
Yam, en av de delikata ghanesiska matratterna. Hrrm.
Vara systrar forsokte lara oss att bara som afrikaner. Gick bra! Vi agde!
De aldre barnen nar de ska till skolan. Sando har lyckats ta av sig sina byxor och det ser ut som Fuseini (eller Alhassan, de ar enaggstvillingar) ar pa gang att gora desamma. Dessa barn...
En bild fran Kintampo igen fast fran Saras kamera denna gangen. Ah vad harligt dte var!
Fruktsallad med glass, min lunch 75% av dagarna. MMMM.
Get i taxin! Jesus Power! Hahaha. Denna bilden har sa manga nivaer!
Heyy
Sondag = Swimmingpool tills ansiktet branner och sedan internetcafeet. Ett koncept som fungerar!
Var tid i Ghana har borjat rinna ut pa riktigt. Vi lamnar Tamale tidigt, tidigt pa lordag och sen lyfter vi hemat pa onsdagskvallen. Dagarna daremellan ska vi ha semester med hollandarna i Cape Coast. Regnskogsvandring, hotell pa stranden, Smirnoff Ice for en tia styck...ja det kommer bli bra dagar. Sen ar det utan atervando dags att atervanda till det strukturerade och valordnade svenska samhallet. Vet inte riktigt vad jag kanner. Forvantan blandat med noeoudgfuygrdkwuhsyudwtutwudfr, ungefar.
I fredags fick barnhemmet klara sig utan sina svenska volontarer for da hade vi annat pa agendan. Vi besokte Vittin Primary School, en grundskola har i Tamale. Vi bestamde oss redan forsta gangen vi besokte den for nastan 2 manader sen att vi skulle gora allt vi kan nar vi kommit hem for att samla ihop pengar till den. Hollandarna har paborjat projektet genom att samla ihop pengar fran bekanta hemifran sa att de har kunnat reparera sjalva byggnaden samt fixat griffeltavlor att skriva pa. Nu saknas skolbankar och det ar det som ar prioritet nu. Sa vi var dar med Francis i fredags for att prata med lararna och ta bilder pa hur det ser ut att visa for er dar hemma. Det blir vart projekt nar vi kommit hem men ska skriva mer om det i ett senare blogginlagg nar jag har mera tid.
Vi hade en himla fin fredagskvall. Killarna bjod in till pannkaksparty hos dem och ojojoj vilka njutande ansikten det var runt bordet. Sen blev det Sparkles dar det blev lite Smirnoff Ice (de ar ju sa billiga..) och dans dans dans! Sa roligt! Ghaneserna har verkligen en underbar installning till dans. Man dansar i kyrkan, i hemmet, pa stan, ja overallt. Spelar ingen roll om man ar ung eller gammal eller man eller kvinna. Dessutom tycker de av nagon anledning att det ar JATTEROLIGT att se vita manniskor dansa. Haha. Ibland till och med befaller de en att dansa. 'Emma, dance!!' Da har man liksom inget val, da dansar man aven fast man kanner sig otroligt stel och orytmisk. Och bortser man fran att man ar sa mycket samre an afrikanerna ar det sa himla roligt!
De stora passionerna hos en ghanes ar nog utan tvivel dans, musik, kyrkan och fotboll. Ar dock lite osaker pa ordningen dem emellan. Man ar verkligen otroligt fotbollsgalna har. En av de forsta fragorna nar man pratar med nya manniksor ar nastan alltid om Sverige ar kvalificerat till VM i Sydafrika 2010 och Zlatan Ibrahimovic ar utan tvekan den mest kanda svensken har. De allra flesta nickar entusiastiskt nar de hor hans namn (Barcelona har manga ghanesiska anhangare) men nar man namner Abba ser de mest fragande ut. Dock hor man It Must Have Been Love med Roxette har pa radion lite da och da. Per Gessles storhet har inga granser! Hahaha.
Nasta vecka ska vi sova i en hyddai en by lite utanfor Tamale. Hahaha. Det blir lajbans! Om vi inte blir uppatna av myggor eller mystiska djungeldjur eller dor av ett skyfall. Fast det ska vi val inte tro. Ska bli kul att testa iaf! Det ar Anton, en hollandare vi lart kanna de senaste veckorna, som bor dar sa vi tar chansen att testa for en natt. En ball erfarenhet!
Nu har jag lanat Saras kamera sa nu ska jag ladda in lite bilder darifran.
Ta hand om er, vi ses snart!
Var tid i Ghana har borjat rinna ut pa riktigt. Vi lamnar Tamale tidigt, tidigt pa lordag och sen lyfter vi hemat pa onsdagskvallen. Dagarna daremellan ska vi ha semester med hollandarna i Cape Coast. Regnskogsvandring, hotell pa stranden, Smirnoff Ice for en tia styck...ja det kommer bli bra dagar. Sen ar det utan atervando dags att atervanda till det strukturerade och valordnade svenska samhallet. Vet inte riktigt vad jag kanner. Forvantan blandat med noeoudgfuygrdkwuhsyudwtutwudfr, ungefar.
I fredags fick barnhemmet klara sig utan sina svenska volontarer for da hade vi annat pa agendan. Vi besokte Vittin Primary School, en grundskola har i Tamale. Vi bestamde oss redan forsta gangen vi besokte den for nastan 2 manader sen att vi skulle gora allt vi kan nar vi kommit hem for att samla ihop pengar till den. Hollandarna har paborjat projektet genom att samla ihop pengar fran bekanta hemifran sa att de har kunnat reparera sjalva byggnaden samt fixat griffeltavlor att skriva pa. Nu saknas skolbankar och det ar det som ar prioritet nu. Sa vi var dar med Francis i fredags for att prata med lararna och ta bilder pa hur det ser ut att visa for er dar hemma. Det blir vart projekt nar vi kommit hem men ska skriva mer om det i ett senare blogginlagg nar jag har mera tid.
Vi hade en himla fin fredagskvall. Killarna bjod in till pannkaksparty hos dem och ojojoj vilka njutande ansikten det var runt bordet. Sen blev det Sparkles dar det blev lite Smirnoff Ice (de ar ju sa billiga..) och dans dans dans! Sa roligt! Ghaneserna har verkligen en underbar installning till dans. Man dansar i kyrkan, i hemmet, pa stan, ja overallt. Spelar ingen roll om man ar ung eller gammal eller man eller kvinna. Dessutom tycker de av nagon anledning att det ar JATTEROLIGT att se vita manniskor dansa. Haha. Ibland till och med befaller de en att dansa. 'Emma, dance!!' Da har man liksom inget val, da dansar man aven fast man kanner sig otroligt stel och orytmisk. Och bortser man fran att man ar sa mycket samre an afrikanerna ar det sa himla roligt!
De stora passionerna hos en ghanes ar nog utan tvivel dans, musik, kyrkan och fotboll. Ar dock lite osaker pa ordningen dem emellan. Man ar verkligen otroligt fotbollsgalna har. En av de forsta fragorna nar man pratar med nya manniksor ar nastan alltid om Sverige ar kvalificerat till VM i Sydafrika 2010 och Zlatan Ibrahimovic ar utan tvekan den mest kanda svensken har. De allra flesta nickar entusiastiskt nar de hor hans namn (Barcelona har manga ghanesiska anhangare) men nar man namner Abba ser de mest fragande ut. Dock hor man It Must Have Been Love med Roxette har pa radion lite da och da. Per Gessles storhet har inga granser! Hahaha.
Nasta vecka ska vi sova i en hyddai en by lite utanfor Tamale. Hahaha. Det blir lajbans! Om vi inte blir uppatna av myggor eller mystiska djungeldjur eller dor av ett skyfall. Fast det ska vi val inte tro. Ska bli kul att testa iaf! Det ar Anton, en hollandare vi lart kanna de senaste veckorna, som bor dar sa vi tar chansen att testa for en natt. En ball erfarenhet!
Nu har jag lanat Saras kamera sa nu ska jag ladda in lite bilder darifran.
Ta hand om er, vi ses snart!
onsdag 19 maj 2010
BILDER
Sa har ser dte ut pa en typisk trottoar i Tamale. Mycket folk, forslajningsstand, cyklar, bilar och en allman rora. Det gar dock inte att fanga pa bild..verkligheten ar sa mycket mer charmig, kaotisk och afrikansk.
Igar pa vag hem hamnade vi mitt i en koflock och kande en slags skrackblandad fortjusning
Var taxi fick punka men chaufforen fixade fram ett nytt dack och bytte det pa cirka 4 minuter. Haha. Har ar man sin egen man!
Den nye pojken pa barnhemmet vars mamma dog. Han ar sa fin. Han sitter oftast bara och tittar sig omkring och funderar nog pa vad som hander egentligen. Jag smalter.
Memona somnar i min famn.
Barnen kan aka varv efter varv efter varv utan att trottna men jag blir yr efter bara ett par stycken...
Salomon. Han ska med hem, sa ar det bara.
Memona. Hon kan ocksa fa hanga med!
Sa har ser lekplatsen utomhus ut. Observera geten i forgrunden.
Barnhemmet! Tamale Childrens Home.
Vagen till barnhemmet.
Sadar, det blev lite barnhemstema idag. Har sjukt manga fler bilder men de far vanta lite till med att visas for omvarlden. Puss pa er!
The heart of Africa
Tjennaaaa
Med Bob Marley (Buffalo Soldier) i horlurarna gor jag mig redo for dagens blogginlagg. Yeah. Men maste borja med att propagera lite for reggaemusik. Fy fan vad ratt det ar. Sommaren 2010 ska bli reggaesommaren no.1! (Den ska aven bli livets sommar! Jag ar pepp! Pepp pepp pepp!)
Chillandet har fortgar med oforminskad hastighet. Igarkvall chillade vi hos killarna. Det ar nagot visst med att sitta flera timmar under stjarnhimmeln en kvall i Afrika. Man far en san dar kansla som inte riktigt gar att beskriva men som fyller upp hela kroppen med ett slags nojt lugn. Man mar bra, helt enkelt.
Barnhemmet ar dock inte sa chill langre, den senaste veckan har det kommit FYRA stycken nya barn. Sa nu ar de 19 istallet for 15.Vilket innebar en ganska stor skillnad da alla ska matas, tvattas, bytas pa och allmant fa uppmarksamhet. Dessutom ar det sa himla sorgligt att se de nya barnen och inse vilken vandning deras liv nu tar. En ny kille ar omkring 1,5 ar och anledningen till att han nu ar pa barnhemmet ar att hans mamma dog nu. Det ar dessutom tva nya bebisar, bara ett par veckor gamla, bada overgivna av sina foraldrar. Och dessutom en kille i sexarsaldern som inte sager ett ord, varken pa engelska eller de lokala spraken. Undrar vad han har varit med om. Gor mitt basta for att ge sa mycket karlek jag kan till dem och tanker jag for mycket varker det i hjartat. Gud vad priviligerad jag ar som foddes av fantastiska foraldrar i ett valfardssamhalle som garanterar allt fran karlek till rent vatten. Vad har jag nagonsin upplevt for problem i livet? Inga alls, med lite perspektiv pa tillvaron.
Inser att det kanske ar lite luddigt vad det ar vi egentligen gor nar vi jobbar sa jag ska forsoka forklara sa gott jag kan. Vi jobbar vardagar och alternerar mellan morgon- eller eftermiddagsskiftet. Morgonskiftet borjar vid 8 och da ser man forst till att de storre barnen kommer ivag till dagis och sen att de mindre barnen far pa sig blojor och klader. Sen ar vi i lekrummet med dem i en dryg timme men framat halv tio brukar vi ta ut dem till lekplatsen utomhus. Dar tillbringar vi drygt tva timmar. Leker, trostar, sjunger, skaller, sover...det beror pa vilket humor barnen ar pa. Oftast ar det alltid nagon som behover trostas eller skallas pa. (Det hanger ofta ihop med tanke pa att barnen har en tendens att skada varandra....)
Strax fore tolv borjar allvaret igen. Da ska forst bebisarna matas, tvattas, bytas pa och laggas i sangarna. Sen sa ar det matdags da vi sitter i en ring pa golvet och matar barnen ur en stor skal. Med handerna. Jag vet, det ar sjukt ohygienskt, men det ar sa det gar till har. I Sverige hade Halsovardsnamnden stangt det har barnhemmet for lange, lange, lange sedan... Hur som helst, efter maten sitter alla barnen i pottrummet och sen tvattar vi och klar pa dem en efter en. Nar alla ligger i sina sangar ar vi klara for dagen och da drar vi en lattnadens suck och springer mot forsta basta taxi mot stan. For oavsett hur mycket jag tycker om barnen och kanner att vi gor gott pa barnhemmet ar det valdigt skont att ga darifran. Barn har namligen en tendens att vara valdigt, valdigt intensiva...
Eftermiddagskiftet gar till ungefar som pa formiddagen men ar en timme kortare. Vi borjar runt 14 och slutar runt 18. Men precis som pa formiddagen handlar det om att leka, mata, tvatta och byta. Och trosta och skalla...hehe.
NU REGNAR DET UTE!!!!!!! Sa himla skont!!!! Det borjade precis nu. Det har inte regnat pa nastan 2 veckor och har varit sa sjukt varmt i luften. 40 grader i skuggan, dagligen. Men nu hoppas jag regnet rensar luften sa det blir lite svalare. For arligt talat gar det inte att vara i solen nar det ar sa javla varmt. Sa lustigt att hoppas pa regn men det ar precis vad jag och Sara och alla andra i Tamale gjort sista veckan. Haha.
Ska lagga upp lite bilder nu.
Tycker om nar ni kommenterar..
Tusen kramar!!
Med Bob Marley (Buffalo Soldier) i horlurarna gor jag mig redo for dagens blogginlagg. Yeah. Men maste borja med att propagera lite for reggaemusik. Fy fan vad ratt det ar. Sommaren 2010 ska bli reggaesommaren no.1! (Den ska aven bli livets sommar! Jag ar pepp! Pepp pepp pepp!)
Chillandet har fortgar med oforminskad hastighet. Igarkvall chillade vi hos killarna. Det ar nagot visst med att sitta flera timmar under stjarnhimmeln en kvall i Afrika. Man far en san dar kansla som inte riktigt gar att beskriva men som fyller upp hela kroppen med ett slags nojt lugn. Man mar bra, helt enkelt.
Barnhemmet ar dock inte sa chill langre, den senaste veckan har det kommit FYRA stycken nya barn. Sa nu ar de 19 istallet for 15.Vilket innebar en ganska stor skillnad da alla ska matas, tvattas, bytas pa och allmant fa uppmarksamhet. Dessutom ar det sa himla sorgligt att se de nya barnen och inse vilken vandning deras liv nu tar. En ny kille ar omkring 1,5 ar och anledningen till att han nu ar pa barnhemmet ar att hans mamma dog nu. Det ar dessutom tva nya bebisar, bara ett par veckor gamla, bada overgivna av sina foraldrar. Och dessutom en kille i sexarsaldern som inte sager ett ord, varken pa engelska eller de lokala spraken. Undrar vad han har varit med om. Gor mitt basta for att ge sa mycket karlek jag kan till dem och tanker jag for mycket varker det i hjartat. Gud vad priviligerad jag ar som foddes av fantastiska foraldrar i ett valfardssamhalle som garanterar allt fran karlek till rent vatten. Vad har jag nagonsin upplevt for problem i livet? Inga alls, med lite perspektiv pa tillvaron.
Inser att det kanske ar lite luddigt vad det ar vi egentligen gor nar vi jobbar sa jag ska forsoka forklara sa gott jag kan. Vi jobbar vardagar och alternerar mellan morgon- eller eftermiddagsskiftet. Morgonskiftet borjar vid 8 och da ser man forst till att de storre barnen kommer ivag till dagis och sen att de mindre barnen far pa sig blojor och klader. Sen ar vi i lekrummet med dem i en dryg timme men framat halv tio brukar vi ta ut dem till lekplatsen utomhus. Dar tillbringar vi drygt tva timmar. Leker, trostar, sjunger, skaller, sover...det beror pa vilket humor barnen ar pa. Oftast ar det alltid nagon som behover trostas eller skallas pa. (Det hanger ofta ihop med tanke pa att barnen har en tendens att skada varandra....)
Strax fore tolv borjar allvaret igen. Da ska forst bebisarna matas, tvattas, bytas pa och laggas i sangarna. Sen sa ar det matdags da vi sitter i en ring pa golvet och matar barnen ur en stor skal. Med handerna. Jag vet, det ar sjukt ohygienskt, men det ar sa det gar till har. I Sverige hade Halsovardsnamnden stangt det har barnhemmet for lange, lange, lange sedan... Hur som helst, efter maten sitter alla barnen i pottrummet och sen tvattar vi och klar pa dem en efter en. Nar alla ligger i sina sangar ar vi klara for dagen och da drar vi en lattnadens suck och springer mot forsta basta taxi mot stan. For oavsett hur mycket jag tycker om barnen och kanner att vi gor gott pa barnhemmet ar det valdigt skont att ga darifran. Barn har namligen en tendens att vara valdigt, valdigt intensiva...
Eftermiddagskiftet gar till ungefar som pa formiddagen men ar en timme kortare. Vi borjar runt 14 och slutar runt 18. Men precis som pa formiddagen handlar det om att leka, mata, tvatta och byta. Och trosta och skalla...hehe.
NU REGNAR DET UTE!!!!!!! Sa himla skont!!!! Det borjade precis nu. Det har inte regnat pa nastan 2 veckor och har varit sa sjukt varmt i luften. 40 grader i skuggan, dagligen. Men nu hoppas jag regnet rensar luften sa det blir lite svalare. For arligt talat gar det inte att vara i solen nar det ar sa javla varmt. Sa lustigt att hoppas pa regn men det ar precis vad jag och Sara och alla andra i Tamale gjort sista veckan. Haha.
Ska lagga upp lite bilder nu.
Tycker om nar ni kommenterar..
Tusen kramar!!
söndag 16 maj 2010
Give thanks
Jag har fatt lite klagomal pa dalig uppdatering pa bloggen men faktum ar att den ar Prioritet Ett varje gang jag gar till internetcafeet. Har inte varit har en enda gang utan att uppdatera. Sa grundproblemet ar att vi inte gar till internetcafeet sa ofta. Vilket ar bra ;)
I torsdags var det den 13 maj. Linnea-dagen for er som inte vet. Och jag heter Linnea i mellannamn (for er som inte ens vet det). Och det gor aven Sara. Sa eftersom namnsdag ar nagot valdigt svenskt lurade vi omgivningen att det ar varsta bigga dealen och firade med dunder och brak. Eller, hmm, kanske inte dunder och brak, men vi kopte oss ett par Smirnoff ice var och hade en sjukt trevlig kvall med hollandarna och en viss Mr Happy. (Mr Happy ar en historia for sig. Nagon gang ska jag beratta om honom. Men till det kravs ett separat inlagg). Hur som helst, BRA namnsdag!
Det var Open Mic-night pa Sparkles i fredags med upptradande fran bla Maarten och Jillian. Nice nice! Fast de reggaetokiga rastamannen har kom inte igang ordentligt forran de rev av No woman no cry med Bob Marley. Han ar verkligen GUD har.Efterat gick vi alla till Giddipass takterrass dar det var liveband. Vi dansade massa och det var sa himla roligt. Visserigen kanner man sig javligt underlagsen for alla svarta ar grymma pa att dansa och rora sin kropp men vi sruntade i det och shakade sa gott vi kunde anda. Svettigt men roligt. Pa tal om svettigt har vi haft tva natter med stromavbrott nu vilket ju betyder tva natter utan flakt. Vilket betyder varmt varmt varmt. Hoppas verkligen att strommen ar tillbaka idag annars vet jag inte vad jag tar mig till. Dor, formodligen. Svettas ihjal.
Lordags var chill chill chill. Borjade dagen med att shoppa lite pa marknaden och sen satt vi pa Sparkles bokstavligen hela dagen. Akte hem en stund och duschade och at lite Fufu och sen akte vi tillbaka till stan. Motte upp Jillian och killarna och at middag tillsammans. Annu en bra kvall med andra ord. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om dem. Hollandarna ar sa fina, vi har verkligen blivit bra vanner och umgas flera timmar i princip varje dag. Ser verkligen fram emot att aka till Cape Coast med dem, det kommer bli en perfekt avslutning pa perfekta manader. Kan inte forsta att tiden gar sa fruktansvart fort och ofta far jag panik over det och vill stanna mycket mycket langre. Men Maj har akt, Jillian aker imorgon och hollandarna aker samtidigt som oss. Och utan dem skulle Tamale inte vara samma sak. Sa den 3 juni landar vi i Sverige igen och da ska jag forsoka att inte sakna det har for mycket.
Idag har vi alla varit vid poolen. Sa sjukt skont. Verkligen den perfekta sondagsunderhallningen har. Dessutom lyckades jag undvika att branna mig idag :)
Jag har valdigt mycket tankar, intryck och funderingar om barnhemmet, det ghanesiska samhallet, volontararbete, hur Ghana forandrat mig som person, kulturskillnader etc men har inte tid att formulera mig ordentligt har. Men det kommer, det kommer. Dock nar jag ar hemma vid min egna dator och kan uttrycka mig mer genomtankt. Klart ar iallafall att jag under de senaste manaderna kommer ha sett och upplevt saker som jag alltid kommer att bara med mig och som jag kommer vara sa sjuk tacksam over att ha med mig i framtiden. Verkligen.
One love!
I torsdags var det den 13 maj. Linnea-dagen for er som inte vet. Och jag heter Linnea i mellannamn (for er som inte ens vet det). Och det gor aven Sara. Sa eftersom namnsdag ar nagot valdigt svenskt lurade vi omgivningen att det ar varsta bigga dealen och firade med dunder och brak. Eller, hmm, kanske inte dunder och brak, men vi kopte oss ett par Smirnoff ice var och hade en sjukt trevlig kvall med hollandarna och en viss Mr Happy. (Mr Happy ar en historia for sig. Nagon gang ska jag beratta om honom. Men till det kravs ett separat inlagg). Hur som helst, BRA namnsdag!
Det var Open Mic-night pa Sparkles i fredags med upptradande fran bla Maarten och Jillian. Nice nice! Fast de reggaetokiga rastamannen har kom inte igang ordentligt forran de rev av No woman no cry med Bob Marley. Han ar verkligen GUD har.Efterat gick vi alla till Giddipass takterrass dar det var liveband. Vi dansade massa och det var sa himla roligt. Visserigen kanner man sig javligt underlagsen for alla svarta ar grymma pa att dansa och rora sin kropp men vi sruntade i det och shakade sa gott vi kunde anda. Svettigt men roligt. Pa tal om svettigt har vi haft tva natter med stromavbrott nu vilket ju betyder tva natter utan flakt. Vilket betyder varmt varmt varmt. Hoppas verkligen att strommen ar tillbaka idag annars vet jag inte vad jag tar mig till. Dor, formodligen. Svettas ihjal.
Lordags var chill chill chill. Borjade dagen med att shoppa lite pa marknaden och sen satt vi pa Sparkles bokstavligen hela dagen. Akte hem en stund och duschade och at lite Fufu och sen akte vi tillbaka till stan. Motte upp Jillian och killarna och at middag tillsammans. Annu en bra kvall med andra ord. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag tycker om dem. Hollandarna ar sa fina, vi har verkligen blivit bra vanner och umgas flera timmar i princip varje dag. Ser verkligen fram emot att aka till Cape Coast med dem, det kommer bli en perfekt avslutning pa perfekta manader. Kan inte forsta att tiden gar sa fruktansvart fort och ofta far jag panik over det och vill stanna mycket mycket langre. Men Maj har akt, Jillian aker imorgon och hollandarna aker samtidigt som oss. Och utan dem skulle Tamale inte vara samma sak. Sa den 3 juni landar vi i Sverige igen och da ska jag forsoka att inte sakna det har for mycket.
Idag har vi alla varit vid poolen. Sa sjukt skont. Verkligen den perfekta sondagsunderhallningen har. Dessutom lyckades jag undvika att branna mig idag :)
Jag har valdigt mycket tankar, intryck och funderingar om barnhemmet, det ghanesiska samhallet, volontararbete, hur Ghana forandrat mig som person, kulturskillnader etc men har inte tid att formulera mig ordentligt har. Men det kommer, det kommer. Dock nar jag ar hemma vid min egna dator och kan uttrycka mig mer genomtankt. Klart ar iallafall att jag under de senaste manaderna kommer ha sett och upplevt saker som jag alltid kommer att bara med mig och som jag kommer vara sa sjuk tacksam over att ha med mig i framtiden. Verkligen.
One love!
onsdag 12 maj 2010
BILDER
Huvudfallet i Kintampo. Otroligt vackert!
Jag och Jillian nar vi star precis i fallet. Sa himla harligt
Jag, Sara och Jillian. Var och en i sin lilla varld! Haha
Jag och Sara. Kolla snubben i bakgrunden. Haha.
Jag och min Ghana-fru. Aaaah. Alska alska alska. Sara, fallen, bilden. Allt!
Salomon sager hej! Han ar sa sot att jag avlider. Funderar pa att importera honom till Sverige.
Samuel som de senaste dagarna lart sig ga!!! BRAVO!
Nog for att taxis vi aker med brukar vara ruffiga men denna var nog varst hittills!
Pa denna vagen bor vi! Man gar i cirka 7 minuter och sen ar det ett hus pa vanstersidan.
Typisk bild som visar en vattenforsaljare. Har koper man vattnet i plastpasar som rymmer 50 cl och kostar 5 pesewas styck. Forsaljarna har runt overallt med sin korg pa huvudet och skriker 'here is pure water, here is pure water'. Sjukt fint nar man ar torstig!
Lillordag. Haha
Allt rullar pa pa ett fortjusande satt. Igar hade vi en helt underbar dag - jag, Sara och var amerikanska van Jillian akte till Kintampo Waterfalls for en dagsutflykt. Helt fantastiskt. Vi badade i vattenfallet och det var sa himla lackert. Wow! Kintampo ligger tre timmar bort sa vi var tillbaka i Tamale runt halv nio pa kvallen. Da gled vi direkt bort till Sparkles dar Smirnoff Ice och Bob Marley-kvall blev ett perfekt slut pa en perfekt dag. (Bob Marley ar GUD i Ghana. Och han dog den 11 maj. Bob Marley-dagen). Sjukt vart.
Pratade med min pappa i telefon innan och insag att det finns mycket som hander har som man glommer att namna pa bloggen for att man helt enkelt vant sig och inte reagerar sa mycket langre. Anda maste jag erkanna att bade jag och Sara hojde pa ogonbrynen igar nar vi pa vag till stan delade taxi med en get. Haha. Gud. Som Ross sager: I love it when we share. Men taxiakandet har i Ghana ar faktiskt en historia for sig. Man har ett system med 'shared taxis' dar det fungerar sa att man fyller upp alla platser i taxin och den aker en specifik vag tills the last stop. Sa kan man hoppa av pa vagen. Undebart system med tanke pa att det oftast kostar 30 eller 40 pesewas per person (vilket motsvarar 2-3 kronor). Baksidan ar dock att man far sta ut med det faktum att taxichaufforen med storsta sannolikhet ar halvgalen och en total trafikfara och att taxibilarna minst sagt sett sina battre dagar. Och att man ibland packar bilarna sa fulla det bara gar - rekordet hittills ar nog 8 pers i en vanlig liten bil. Idag hade vi till och med en snubbe i bagageluckan. Haha. Men sa lange man kommer fram sa!
I morse gick jag och Sara och iakttog molnen som tornade upp sig och bad till vadergudarna att det skulle regna. Av manga anledningar. Hur som helst gjorde det inte det utan istallet ar det sa javla varmt. Gaah jag dor. Det var stromavbrott hemma hela natten och stromavbrott betyder ingen flakt vilket betyder DODEN. Som tur var var jag pa sa gott humor sen Kintampo att inte ens franvaron av flakten kunde rubba min nattsomn namnvart. Heja heja. Fantastiskt. Ar svart att beskriva hur varmt det ar i vart rum om inte flakten ar igang men jag tror bastu ar ett bra ledord.
Vi har fatt en ny invanare pa barnhemmet. En overgiven bebis som ar 6 dagar gammal. Aaaaaah jag dor. Satt och holl och matade henne idag och vagade knappt ta pa henne for hon ar sa liten och omtalig. Men gud sa sot. Sa nu ar det 16 barn pa barnhemmet. Ar forovrigt sa otroligt stolt over barnen, de utvecklas jattefort och det ar sa roligt! Bara under var dryga manad har tre stycken borjat ga och de ar sa duktiga!!! Idag sprang Samuel omkring i korridoren som en riktig stjarna och han ar bara drygt ett ar. Jatteskont att se med tanke pa att nagra av barnen ar valdigt sena i utvekclingen. Antar att det ar en kombination av dalig hygien, inte sa varierad kost och brist pa uppmarksamhet som ligger bakom. Men vi gor vart basta. Idag pratade jag och Sara med supervisorn och lyckades luska fram nagra fler tygblojor. For det ar inte sa trevligt nar det inte finns nagra torra blojor sa barnen maste vara utan och darmed fororenar golvet om och om igen...
Ska lagga in en massa bilder nu tankte jag. Och sa vill jag ha massa massa massa kommentarer som ett bevis pa er uppskattning ;)
Jag vill fortfarande inte inte inte aka hem men sjalvklart saknar jag er. Tusen kramar!!
Pratade med min pappa i telefon innan och insag att det finns mycket som hander har som man glommer att namna pa bloggen for att man helt enkelt vant sig och inte reagerar sa mycket langre. Anda maste jag erkanna att bade jag och Sara hojde pa ogonbrynen igar nar vi pa vag till stan delade taxi med en get. Haha. Gud. Som Ross sager: I love it when we share. Men taxiakandet har i Ghana ar faktiskt en historia for sig. Man har ett system med 'shared taxis' dar det fungerar sa att man fyller upp alla platser i taxin och den aker en specifik vag tills the last stop. Sa kan man hoppa av pa vagen. Undebart system med tanke pa att det oftast kostar 30 eller 40 pesewas per person (vilket motsvarar 2-3 kronor). Baksidan ar dock att man far sta ut med det faktum att taxichaufforen med storsta sannolikhet ar halvgalen och en total trafikfara och att taxibilarna minst sagt sett sina battre dagar. Och att man ibland packar bilarna sa fulla det bara gar - rekordet hittills ar nog 8 pers i en vanlig liten bil. Idag hade vi till och med en snubbe i bagageluckan. Haha. Men sa lange man kommer fram sa!
I morse gick jag och Sara och iakttog molnen som tornade upp sig och bad till vadergudarna att det skulle regna. Av manga anledningar. Hur som helst gjorde det inte det utan istallet ar det sa javla varmt. Gaah jag dor. Det var stromavbrott hemma hela natten och stromavbrott betyder ingen flakt vilket betyder DODEN. Som tur var var jag pa sa gott humor sen Kintampo att inte ens franvaron av flakten kunde rubba min nattsomn namnvart. Heja heja. Fantastiskt. Ar svart att beskriva hur varmt det ar i vart rum om inte flakten ar igang men jag tror bastu ar ett bra ledord.
Vi har fatt en ny invanare pa barnhemmet. En overgiven bebis som ar 6 dagar gammal. Aaaaaah jag dor. Satt och holl och matade henne idag och vagade knappt ta pa henne for hon ar sa liten och omtalig. Men gud sa sot. Sa nu ar det 16 barn pa barnhemmet. Ar forovrigt sa otroligt stolt over barnen, de utvecklas jattefort och det ar sa roligt! Bara under var dryga manad har tre stycken borjat ga och de ar sa duktiga!!! Idag sprang Samuel omkring i korridoren som en riktig stjarna och han ar bara drygt ett ar. Jatteskont att se med tanke pa att nagra av barnen ar valdigt sena i utvekclingen. Antar att det ar en kombination av dalig hygien, inte sa varierad kost och brist pa uppmarksamhet som ligger bakom. Men vi gor vart basta. Idag pratade jag och Sara med supervisorn och lyckades luska fram nagra fler tygblojor. For det ar inte sa trevligt nar det inte finns nagra torra blojor sa barnen maste vara utan och darmed fororenar golvet om och om igen...
Ska lagga in en massa bilder nu tankte jag. Och sa vill jag ha massa massa massa kommentarer som ett bevis pa er uppskattning ;)
Jag vill fortfarande inte inte inte aka hem men sjalvklart saknar jag er. Tusen kramar!!
söndag 9 maj 2010
SolBRAND
Det branner i mitt skinn. Jag och Sara har namligen tillbringar formiddagen vid POOLEN. Nice! Denna gang akte vi till en annan pool an vanligt (Tamale har tva stycken...) och det var livet for det var verkligen inget folk dar. Sa vi hade himla skona timmar. Dock ar jag lite halvbrand pa armarna och axlarna nu men det ar bieffekter man far acceptera. For det ar det vart!
Igar hade vi en busy day. Vi vaknar vid 6 oavsett om vi jobbar eller ar lediga sa nar klockan blev 10 och vi drog mot stan hade vi redan varit vakna ett par timmar. Vi hade bestamt oss for att ha en shoppinglordag - det gick sadar, jag kopte en anteckningsbok for 2 kronor - sa vandrade omkring pa marknaden ett par timmar. Sen blev dte chill pa Sparkles med hollandarna innan vi akte och kollade pa film hos Maj. Bring it On...haha. Himla lustigt att ligga i Ghana och kolla pa amerikansk cheerleading. Men varfor inte liksom! Gardagskvallen spenderades i Childaid-huset, det kom tre nya volonarer fran Holland som vi bekantade oss med. Verkar trevliga! Nu ar vi 9 stycken Childaid-volontarer har. Kvallen spenderades pa Sparkles och nar vi kom hem strax fore tolv hade vi chillat runt i fjorton timmar. Haha. Men det blir inte trakigt har av nagon outgrundlig anledning.
Ar inte pa skrivhumor sa nojer mig sahar. Vi ska snart hem och powernappa lite innan det blir middag med Childaid ikvall for att fira att han fyller 25 ar idag. Egentligen trodde han att han fyllde 26 men vi lyckades overtyga honom om att ar man fodd 1985 blir man 25 ar och inte 26. Hahahaha.
Ha det fint!
Igar hade vi en busy day. Vi vaknar vid 6 oavsett om vi jobbar eller ar lediga sa nar klockan blev 10 och vi drog mot stan hade vi redan varit vakna ett par timmar. Vi hade bestamt oss for att ha en shoppinglordag - det gick sadar, jag kopte en anteckningsbok for 2 kronor - sa vandrade omkring pa marknaden ett par timmar. Sen blev dte chill pa Sparkles med hollandarna innan vi akte och kollade pa film hos Maj. Bring it On...haha. Himla lustigt att ligga i Ghana och kolla pa amerikansk cheerleading. Men varfor inte liksom! Gardagskvallen spenderades i Childaid-huset, det kom tre nya volonarer fran Holland som vi bekantade oss med. Verkar trevliga! Nu ar vi 9 stycken Childaid-volontarer har. Kvallen spenderades pa Sparkles och nar vi kom hem strax fore tolv hade vi chillat runt i fjorton timmar. Haha. Men det blir inte trakigt har av nagon outgrundlig anledning.
Ar inte pa skrivhumor sa nojer mig sahar. Vi ska snart hem och powernappa lite innan det blir middag med Childaid ikvall for att fira att han fyller 25 ar idag. Egentligen trodde han att han fyllde 26 men vi lyckades overtyga honom om att ar man fodd 1985 blir man 25 ar och inte 26. Hahahaha.
Ha det fint!
fredag 7 maj 2010
It's Friday, I'm in Love
Jag trivs sa bra har att det ar helt sjukt. Borjar fa lite panik att vi ska aka hem om lite mindre an en manad. Angrar att jag inte akte hit tidigare sa jag hade varit har en langre tidsperiod. Men men, things are what they are. Hade jag inte varit hemma i februari och mars hade jag inte kunnat jobba och da hade jag inte tjanat pengar och da hade jag inte kunnat aka hit i vilket fall. Det ar ju sa det fungerar, det kara livet. Get money and then find good ways to waste them. Ska iallafall njuta ordentligt nu mina sista veckor. Vi har tre veckor kvar i Tamale och sen drar vi till kusten sista veckan med hollandarna for lite sol och bad och regnskogsvandring. Cape Coast. Vi ar riktigt pepp allihop, jag tror det kommer bli livet.
Jag bubblar over av lycka over att vara har. Aaah. Ghana ar fantastiskt! Landet, naturen, manniskorna, allt. Alla borde tillbringa ett par manader av sitt liv har. Inbillar mig att det skulle ha en valdigt bra inverkan pa de flesta manniskor.
Det ar fredag idag sa nu ar det helg. Vi jobbar ju bara pa barnhemmet pa vardagar. Ganska lagom aven fast jag kan sakna barnen bara genom att tanka pa dem. De ar otroligt mysiga med starka personligheter. Det ar 4 bebisar som ar ett par manader gamla och sen ar det 11 stycken lite aldre barn som ar mellan 1 och 3 ar ungefar. Moses, Rashida, Markartha, Vilera, Hamidu, Solomon, Samuel, Janet, Memona, Mumin, Fusini, Alhassan, Sando, Jenuiha, Jeremiah. De ar sa fina. Fusini och Alhassan ar tvillingar och jag och Sara ar relativt overtygade om att de har en framtid som terrorister. OTROLIGT jobbiga. Men fantastiskt charmiga. Vi haller pa att lara Fusini att saga 'annoying' och det ar valdigt roligt nar han skriker 'annoying, annoying, annoying'. Haha. Vi ska bara lagga till 'I am' framfor ocksa. Det tar vi nasta vecka.
Jag bubblar over av lycka over att vara har. Aaah. Ghana ar fantastiskt! Landet, naturen, manniskorna, allt. Alla borde tillbringa ett par manader av sitt liv har. Inbillar mig att det skulle ha en valdigt bra inverkan pa de flesta manniskor.
Det ar fredag idag sa nu ar det helg. Vi jobbar ju bara pa barnhemmet pa vardagar. Ganska lagom aven fast jag kan sakna barnen bara genom att tanka pa dem. De ar otroligt mysiga med starka personligheter. Det ar 4 bebisar som ar ett par manader gamla och sen ar det 11 stycken lite aldre barn som ar mellan 1 och 3 ar ungefar. Moses, Rashida, Markartha, Vilera, Hamidu, Solomon, Samuel, Janet, Memona, Mumin, Fusini, Alhassan, Sando, Jenuiha, Jeremiah. De ar sa fina. Fusini och Alhassan ar tvillingar och jag och Sara ar relativt overtygade om att de har en framtid som terrorister. OTROLIGT jobbiga. Men fantastiskt charmiga. Vi haller pa att lara Fusini att saga 'annoying' och det ar valdigt roligt nar han skriker 'annoying, annoying, annoying'. Haha. Vi ska bara lagga till 'I am' framfor ocksa. Det tar vi nasta vecka.
Tva bilder fran barnhemmet (helt frackt stulna fran Sara)
Den overst ar fran lekrummet dar vi tillbringar de flesta timmarna. Jeremiah till vanster har precis lart sig ga, Memona som ligger dackad i mitt kna ar nog sjuk for hon har sovit jattemycket sista dagarna, Salomon som ligger pa Memona ar tva ar men kan fortfarande inte ga, Samuel i rod troja ar lite efterbliven och ger ifran sig lustiga laten men skrattar helt fantastiskt nar man kittlar honom pa magen.
Bilden nedanfor ar fran idag. Det osregnade ute sa vi satt alla och myste i korridoren. Mysigt pysigt.
Vadret har ar ganska behagligt nu. Det regnar nagon timme ungefar var tredje dag och da OSER det verkligen ner. Oftast ar det pa natten dock sa det har inte stort oss sa mycket. Regnet leder tvartom till att temperaturen sanks vilket ar valdigt valkommet. Luften rensas och man slipper ga runt som i en bastu. Skillnaden mellan 30 och 40 grader ar valdigt, valdigt stor. Det ar sol jamt forutom just nar regnet drar in sa borjar faktiskt bli lite brun om armarna nu. Och axlarna. Och nacken. Magen och laren ar lika vita som vanligt dock. Hahaha. Vithet = den blonda svenskans lott i livet.
Vi var pa fotboll i onsdags. De har en riktigt frasch Stadium har och intrade till matchen kostade typ 15 spann sa det var det vart aven fast jag inte direkt brydde mig om utgangen av matchen haha. Roligast var att spelarna skadade sig verkligen hela tiden, vet inte hur manga ganger sjukvardsteamet sprintade in pa planen och tog hand om en 'skadad' spelare som minuten senare spelade for fullt. Haha. De ar sana drama queens har! (Lovisa skulle passat in perfekt). Dessutom ar ghaneser valdigt kanslosamma nar det kommer till fotboll sa det var inte direkt overraskande att dte blev fight pa laktaren. Vi vitingar satt dock lite avsides sa vi holl oss pa avstand vilket kandes skont. Hur som helst vann Tamale med 2-1 sa i slutandan var allt frid och frojd.
Jag saknar er och jag saknar svensk mat men allt ar anda toppen. Jag ar lycklig. Ni ocksa hoppas jag. Ta hand om er!!!
Vadret har ar ganska behagligt nu. Det regnar nagon timme ungefar var tredje dag och da OSER det verkligen ner. Oftast ar det pa natten dock sa det har inte stort oss sa mycket. Regnet leder tvartom till att temperaturen sanks vilket ar valdigt valkommet. Luften rensas och man slipper ga runt som i en bastu. Skillnaden mellan 30 och 40 grader ar valdigt, valdigt stor. Det ar sol jamt forutom just nar regnet drar in sa borjar faktiskt bli lite brun om armarna nu. Och axlarna. Och nacken. Magen och laren ar lika vita som vanligt dock. Hahaha. Vithet = den blonda svenskans lott i livet.
Vi var pa fotboll i onsdags. De har en riktigt frasch Stadium har och intrade till matchen kostade typ 15 spann sa det var det vart aven fast jag inte direkt brydde mig om utgangen av matchen haha. Roligast var att spelarna skadade sig verkligen hela tiden, vet inte hur manga ganger sjukvardsteamet sprintade in pa planen och tog hand om en 'skadad' spelare som minuten senare spelade for fullt. Haha. De ar sana drama queens har! (Lovisa skulle passat in perfekt). Dessutom ar ghaneser valdigt kanslosamma nar det kommer till fotboll sa det var inte direkt overraskande att dte blev fight pa laktaren. Vi vitingar satt dock lite avsides sa vi holl oss pa avstand vilket kandes skont. Hur som helst vann Tamale med 2-1 sa i slutandan var allt frid och frojd.
Jag saknar er och jag saknar svensk mat men allt ar anda toppen. Jag ar lycklig. Ni ocksa hoppas jag. Ta hand om er!!!
måndag 3 maj 2010
Blandade bilder (har mer men hinner inte lagga upp)
Fran brollopet!
Leonie och Sara med brollopspresenten!
Sparkles. De ser sa lyckliga ut!
Maartens fodelsedagsmiddag
Maarten bevisar att han ar hollandare och ater majonas till spring rollsen. BLA
Mama Pat pysslar om Sara
Forra helgen. Rosevin och ost..himmelriket
Sando, storsta grabben pa barnhemmet. Ogonen!!!
Det jag ater till frukost pa morgonarna. Haha
Sara med vara systrar i taxi pavag for att ata middag for ett tag sen!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
