It's Friday, I'm in Love

Jag trivs sa bra har att det ar helt sjukt. Borjar fa lite panik att vi ska aka hem om lite mindre an en manad. Angrar att jag inte akte hit tidigare sa jag hade varit har en langre tidsperiod. Men men, things are what they are. Hade jag inte varit hemma i februari och mars hade jag inte kunnat jobba och da hade jag inte tjanat pengar och da hade jag inte kunnat aka hit i vilket fall. Det ar ju sa det fungerar, det kara livet. Get money and then find good ways to waste them. Ska iallafall njuta ordentligt nu mina sista veckor. Vi har tre veckor kvar i Tamale och sen drar vi till kusten sista veckan med hollandarna for lite sol och bad och regnskogsvandring. Cape Coast. Vi ar riktigt pepp allihop, jag tror det kommer bli livet.

Jag bubblar over av lycka over att vara har. Aaah. Ghana ar fantastiskt! Landet, naturen, manniskorna, allt. Alla borde tillbringa ett par manader av sitt liv har. Inbillar mig att det skulle ha en valdigt bra inverkan pa de flesta manniskor.

Det ar fredag idag sa nu ar det helg. Vi jobbar ju bara pa barnhemmet pa vardagar. Ganska lagom aven fast jag kan sakna barnen bara genom att tanka pa dem. De ar otroligt mysiga med starka personligheter. Det ar 4 bebisar som ar ett par manader gamla och sen ar det 11 stycken lite aldre barn som ar mellan 1 och 3 ar ungefar. Moses, Rashida, Markartha, Vilera, Hamidu, Solomon, Samuel, Janet, Memona, Mumin, Fusini, Alhassan, Sando, Jenuiha, Jeremiah. De ar sa fina. Fusini och Alhassan ar tvillingar och jag och Sara ar relativt overtygade om att de har en framtid som terrorister. OTROLIGT jobbiga. Men fantastiskt charmiga. Vi haller pa att lara Fusini att saga 'annoying' och det ar valdigt roligt nar han skriker 'annoying, annoying, annoying'. Haha. Vi ska bara lagga till 'I am' framfor ocksa. Det tar vi nasta vecka.

Tva bilder fran barnhemmet (helt frackt stulna fran Sara)

Den overst ar fran lekrummet dar vi tillbringar de flesta timmarna. Jeremiah till vanster har precis lart sig ga, Memona som ligger dackad i mitt kna ar nog sjuk for hon har sovit jattemycket sista dagarna, Salomon som ligger pa Memona ar tva ar men kan fortfarande inte ga, Samuel i rod troja ar lite efterbliven och ger ifran sig lustiga laten men skrattar helt fantastiskt nar man kittlar honom pa magen.

Bilden nedanfor ar fran idag. Det osregnade ute sa vi satt alla och myste i korridoren. Mysigt pysigt.

Vadret har ar ganska behagligt nu. Det regnar nagon timme ungefar var tredje dag och da OSER det verkligen ner. Oftast ar det pa natten dock sa det har inte stort oss sa mycket. Regnet leder tvartom till att temperaturen sanks vilket ar valdigt valkommet. Luften rensas och man slipper ga runt som i en bastu. Skillnaden mellan 30 och 40 grader ar valdigt, valdigt stor. Det ar sol jamt forutom just nar regnet drar in sa borjar faktiskt bli lite brun om armarna nu. Och axlarna. Och nacken. Magen och laren ar lika vita som vanligt dock. Hahaha. Vithet = den blonda svenskans lott i livet.

Vi var pa fotboll i onsdags. De har en riktigt frasch Stadium har och intrade till matchen kostade typ 15 spann sa det var det vart aven fast jag inte direkt brydde mig om utgangen av matchen haha. Roligast var att spelarna skadade sig verkligen hela tiden, vet inte hur manga ganger sjukvardsteamet sprintade in pa planen och tog hand om en 'skadad' spelare som minuten senare spelade for fullt. Haha. De ar sana drama queens har! (Lovisa skulle passat in perfekt). Dessutom ar ghaneser valdigt kanslosamma nar det kommer till fotboll sa det var inte direkt overraskande att dte blev fight pa laktaren. Vi vitingar satt dock lite avsides sa vi holl oss pa avstand vilket kandes skont. Hur som helst vann Tamale med 2-1 sa i slutandan var allt frid och frojd.

Jag saknar er och jag saknar svensk mat men allt ar anda toppen. Jag ar lycklig. Ni ocksa hoppas jag. Ta hand om er!!!