Tjenna

Ojojoj. Nu har det hant mycket sen sist!


I helgen har vi varit ute pa aventyr! Francis och Lydia gifte sig i Kumasi i sondags och vi var inbjudna! Wopidopidop! Sa tidigt tidigt i lordags morse satte vi oss pa en buss for att aka de sex timmarna till Kumasi (som ar Ghanas andra storsta stad med 1,5 miljoner invanare). Bussresan gick mycket smidigt och vid lunchtid var vi incheckade pa varat hotell som var HUR FINT SOM HELST. Yeah. Bade jag och Sara var helt forundrade over det faktum att vi hade badkar och VARMVATTEN i handfatet. Forsta varmvattnet what so ever pa en manad. Nice!

Kumasi har vastafrikas storsta marknad sa det ar kanske inte overdrivet svart att gissa var vi tillbringade lordagseftermiddagen. Fantastisk upplevelse, jag kopte lite smaplock men det var inte inkopen som jag kommer minnas utan sjalva marknaden. Bor nog upplevas for att kunna forstas. Vi agnade aven mycket tid at att hitta lamplig brollopspresent, till sist blev det en tekanna med tillhorande fat och koppar, tror nog den blev bra!

Brollopet holls pa sondagen och det var en upplevelse. Allt holls pa deras lokala sprak sa hangde inte riktigt med i svangarna. Men de bytte ringar, kysstes och fick prastens valsignelse precis som hemma. Men sen tillkom dte lite andra lustiga grejer som t.ex. att forst Francis och sedan Lydia dansade ensamma dar framme och att 'publiken' sen kom fram och dansade med dom och samtidigt strok sedlar over deras huvud som de sedan la framfor fotterna. Haha. Och sa bad vi 64825482 miljoner ganger ungefar. Det hela tog i princip hela dagen sa vi hann inte aka hem pa sondagseftermiddagen som vi hade tankt. Istallet tog vi vart pick och pack och flyttade till ett billigare hotell dar vi bodde en andra natt. I morse tog vi bussen hem till Tamale. Hem ljuva hem! Men det har varit en jatterolig helg och en upplevelse jag kommer minnas for alltid.

Bussresande i Ghana ar en historia for sig. I det har landet arbetar man inte efter tidtabeller utan bussarna gar lite hur de vill. Man vet aldrig pa forhand hur lange man kommer behova vanta pa stationen innan bussen gar och man vet inte heller om man kommer kunna fa en biljett. Var dag idag borjade med otur da bussen vi hade tankt ta var full sa da fick vi aka taxi till alla anden av staden dar ett annat bussbolag haller till. Dar var forsta bussen full men vi hade tur och kom med den som gick efterat. Gar inte riktigt att beskriva stamningen pa busstationen i Tamale men jag tror nog att kaos ar ett bra ledord. Kaos kaos kaos. Men mitt i allt kaos fungerar det faktiskt otroligt nog. Dock skulle det ALDRIG ga att ha det sahar i Sverige. Men det ar mycket som fungerar i Ghana som aldrig skulle fungera i Sverige. Skilda varldar, verkligen.

I fredags var det Maartens fodelsedag som vi firade hemma hos killarna. De hade fixat mat och tarta! Jattemysigt. Gilla gilla gilla.

Lite blandade grejor som kan vara roligt att veta:
- Man ater oftast med handerna har. Eller, hogerhanden. For vansterhanden anses oren sa den anvander man aldrig. Skulle man overracka nagot till en person med vansterhanden kommer den personen formodligen vagra ta emot saken. Sa viktigt ar det.
- Taxiresa fran oss till centrum (tar knappt 10 min) kostar 3 kronor per person.
- Har refererar man till alla som 'sister', 'brother', 'mama' etc. Nar personalen pa barnhemmet vill mig nagot sager de 'my sister' nar de ropar och nar jag och Sara pratar med var mamma sager vi mama. For det ar sa det er har. Det kan bli lite forvirrande nar folk kallar varandra broder och systrar till hoger och vanster men oftast gar det bra.
- Regnet har ar otroligt maffigt. Det verkligen OSREGNAR och oftast ar det aska samtidigt med blixtrar som utkonkurrerar allt jag tidigare sett hemma i Sverige. Har lyses verkligen hela himlen upp. Roligt ar att ingen gar till jobbet nar det regnar. Det ar totalt accepterat att man kommer inte till jobbet forran det har slutat. Hahaha. Tank er det scenariot i Sverige!

Nu ska jag ladda upp bilder med blixtens hastighet och sen hinna skypa med min Londonfru.

Ta hand om er!